torsdag 20 juli 2017

Välkommen Vidar!

För en dryg vecka sedan, på den 12 Juli, föddes vår fina Vidar. Lillkillen hade det lite tufft i början men mår nu bra och vi är väldigt upptagna med att njuta av bebisbubblan. 




                                 
                                          
                                 
                                 

måndag 10 juli 2017

Tredje barnet. Den långa versionen.


Många har frågat mig hur det kommer sig att jag ändrade mig gällande ett tredje barn. Jag har vid många tillfällen sagt att det inte blir flera än två. Snart har vi ändå tre. Och jag trodde mig vara väldigt säker. Jag till och med opererade mitt bråck, vilket man inte bör om man planerar flera barn. Kanske tur att operationen misslyckades.

Lite som bakrundsfakta så har jag aldrig varit en person som har längtat efter barn hela livet. I nåt skede tänkte jag snarare tvärtom att jag aldrig vill gifta mig eller ha barn. En delorsak till att jag tänkte så är nog att jag är ett skilsmässobarn som upplevt en väldigt destruktiv skilsmässa och vet hur det kan påverka alla familjemedlemmar väldigt mycket, väldigt länge. Jag tänkte att jag aldrig ville riskera göra liknande misstag och lättast undviker man väl det om man inte bildar familj alls.

Sen träffade jag Frank. Han som egentligen inte alls var typen jag normalt blev intresserad av. Jag blev ju intresserad av stereotypa lite bad, sportig typ som helst var lite svårfångade. De snälla ratade jag normalt i snabb takt. Men så hade jag ingen tanke om att bli ett par då vi träffades utan vi umgicks mycket som vänner tills jag plötsligt, till min egen förvåning, insåg att det höll på att växa fram nåt mera än vänskap. Nåväl, tidigt var vi överens om att det inte blir nåt giftemål eftersom ingen av oss tänkte oss ha behov av det. Men med tiden ändrade vi oss, båda två och efter ganska många år började det växa fram en längtan efter flera medlemmar till familjen. Ändå. Nån regelrätt bebissjuka har jag dock aldrig upplevt.

Efter 8år tillsammans föddes Agnes och knappt två år senare Edwin. De fyra första åren som förälder, bortsett kanske från tiden då Agnes var ca 1år tills Edwin föddes som var en rätt lugn tid, var väldigt påfrestande. Ett tar var jag konstant toltalt slut, jobbade heltid samtidigt som jag vakade flera timmar med Edwin varje natt och vi gjorde vårt bästa för att orka med hans långa, intensiva, skrikutbrott flera gånger om dagen. Jag hade ofta hjärtklappning, hade problem med minnet och perioden var klart den mest slitsamma även för vårt förhållande. Det var nog då jag trodde mig bestämma att det inte blir flera. Jag tänkte att jag helt fysiskt inte skulle klara påfrestningen med förståndet och förhållandet i behåll. 

Men så svängde det där efter drygt fyra år. De lugna, smidiga, stunderna blev flera och i nåt skede började Frank tala om en trea.... Min första reaktion var att han blivit knäpp. Aldrig. Men ju mer han talade om sin längtan desto oftare märkte jag att jag också började inkludera ett tredje barn i tankar om framtiden. Under hela processen blev också  vardagen betydligt lättare och jag började inse, även i praktiken, att vi inte kommer vara småbarnsföräldrar för evigt. I nåt skede med två blöjbarn, två som delvis matas, behöver hjälp med påklädande, avklädande, wc-besök, hållas uppsikt över mer eller mindre konstant samtidigt som allt annat ska fungera i hemmet kände jag att småbarnstiden kommer vara för evigt. Klart jag visste att det inte är så men det kunde k ä n n a s så. Det var svårt att fatta att det kommer bli lättare och för att orka så var tidsperspektivet ofta väldigt kortsiktigt. Att tänka mig ett tredje barn i det skedet hade varit totalt otänkbart. Men ju lättare det blev desto längre blev perspektivet och jag insåg att tanken på ett tredje barn inte bara var tänkbar utan även välkommen. För hur tungt det än ibland varit med de två vi har så är de båda fantastiska typer och jag väntar med nyfikenhet på vad det är för person som kommer till oss näst.

Då jag börjat kunnat se lite länge framåt än småbarnsåren började jag också tänka mera på aspekten att barnen får en till väldigt värdefull relation. Att ha syskon är värdefullt, ger så mycket glädje, en trygghet och lärorikt på många sätt. Samtidigt tänker jag inte att man be h ö v e r syskon. Jag tror man klarar sig fint även som ensambarn och tycker inte att "barnet behöver syskon" i sig är ett så viktigt eller vägande argument. Ser det mera som att ett syskon till är ett bonus och rikedom. Förhoppningsvis kan de alla utveckla relationer de har glädje av livet ut. 

Inför trean oroar jag mig rätt lite. Den här gången känner jag mig rätt trygg i min föräldraroll och litar på min förmåga att lösa och klara av utmaningar vartefter de kommer. Det ända jag stundvis oroar mig för är om vi är tvungna att vaka väldigt mycket i långa tider igen, hur jag och vi ska orka då eftersom det är de långa periodern av lite sömn som jag upplever har tärt mest tidigare, Men för det mesta funderar jag inte så mycket på det utan tänker att vi nog fixar även det om vi är tvungna. 

                         
Numera stiger dessa små älsklingar upp själva nästan varje morgon och sitter en stund tillsammans och "läser" bamse. Ibland slåss de som galningar, ofta leker de fantastiskt bra.  Varje dag har de roligt tillsammans. Det ska bli så väldigt spännande att se vem trean är och hur det kommer att påverka syskon- och familjedynamiken. 
    

lördag 1 juli 2017

Preggolistan v 38

Jag skulle ju återkomma efter rådgivningen. Inga konstigheter. Kör samma lista som i vecka 29.

Rörelser: Mycket rörelser men ändrat karaktär. Märks att det är lite utrymme och rörelserna känns mest som bökande och skuffande och ofta trycks det ut hårda fötter och händer.
Hjärtljud: Skrev hon tydligen inte upp i rådgivningskortet. 
Sf-mått: 31,5cm. Fortfarande under medelkurvan hur mycket jag än får höra att min mage är så stooor. 
Viktökning: Nästan 18kg. Hela 2kg på senaste två veckorna (!) vilket kändes lite överraskande. Jag hoppas att jag har mera vätska i kroppen än jag upplever att jag har.
Halsbränna: Ja, relativt ofta men inte jättebesvärande.
Ryggbesvär: Ja. Ryggen börjar bli trött nu. Speciellt då jag stått och gått lite mera orkar den inte jobba optimalt. Orkar inte riktigt hålla en bra hållning mera heller.
Bäckenbesvär:  Ja. Smärtan i symfysen är horribel. Förutom då jag går så har jag hemskt vilovärk. Det värker och strålar även då jag är stilla vilket nu verkligen påverkar min nattsömn. Varje gång jag stiger upp om morgnarna behöver jag ta stöd för att ta mina första steg. Ser SÅ fram emot att slippa denna foglossning. 
Muskel och vadkramp: Ja. Hade förträngt hur ont det sendrag i vaderna gör! Men blivit bättre efter att jag äter mera magnesium. 
Blodtryck: 109/64. Puls 71
Åderbrock: Nej.
Nästäppa: Nä.
Urinvägsinfektion: nej.
Känsligt tandkött: Njä, lite.
Bättre hy och hår: Ja, både ock. Håret hålls rent mycket länge vilket är skönt. Går riktigt bra att tvätta det Max en gång i veckan. Är tydligen betydligt mera känslig för solen. Har bränt mig trots att jag använder solskyddsfaktor 50 vilket aldrig skulle hända i normala fall.
Illamående: Minskat klart. Dyker lindrigt upp nu som då.
Trötthet: Ja. Har ganska lite energiresurser men samtidigt finns det många projekt jag skulle vilja fixa. Ekvationen går ej ihop.
Upp och ner i humöret: Ja. Ganska lättirriterad.
Strimmor på magen: Nej.
Putande navel: Ja och nej. Platt utputande märklig uppenbarelse.
Svullnader: Upplever mig inte så svullen men har troligen mera vätska i kroppen än vad jag inser (hoppas jag) 
Yrsel: Ibland, inte så det stör. 
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Ja. Nu har jag börjat märka skillnad! Svettas klart mera och tyvärr funkar min nya eco deodorant inte optimalt i detta tillstånd i kombination med varma dagar. Varit tvungen att delvis återgå till "vanlig" deo igen.
Blodbrist/ järnbrist: Nej men hb sjunkit från att varit kring 124 till nu 114. Känner nog av dippen.
Sammandragningar: Ja, fortfarande många gånger om dagen och de har definitivt tilltagit i styrka senaste veckorna. 
Sömnproblem: Sover klart sämre. Väldigt svårt att ligga bekvämt och alla svängar gör väldigt ont i symfysen. Övre kroppen måste vara rejält upphöjd för att det i te ska kännas som att lungorna blir ihoptryckta,
Nytt konstigt matbehov: Fortfarande gärna sallader med mycket fetaost, oliver, soltorkade tomater etc. Kikärter och morotsstavar! Smoothie är ett morgonmålsmåste. Så inga riktigt konstiga saker egentligen. Dricker massor med hallonbladsté, mest som isté men kanske inte för att jag skulle känna sug utan för att jag hoppas det hjälper kroppens återhämtning och kanske, kanske bidrar till att få igång förlossning. 

                          
Dagsfärsk bild, vecka 37+5. Till vänster aktiverade djupa magmuskler, till höger avslappnade. Ser ni skillnaden? Jag hoppas aktiveringen och träningen jag gjort dagligen hela graviditeten igenom ska påverka återhämtningen positivt. Blir intressant att se.

onsdag 28 juni 2017

Klagodagen


För ett tag sedan skrev jag att jag orkar förvånansvärt bra mentalt. Det är slut med det nu. För det är tungt nu alltså. Foglossningen gör sig påmind 24/7, såväl då jag rör på mig som är stilla. Undrar om inte nån nerv är irriterad också med tanke på strålsmärta. Jag sover dåligt. Och sendragen om nätterna! Hur har jag lyckats förtränga hur smärtsamma de är(?) Jag har jobbigt att ta mig i och ur bilen. Och vi har en hög bil. Ryggen blir fort trött och det är omöjligt att orka hålla en bra hållning. Energiresurserna är låga. Vissa dagar vill jag helst bara sova och vila vilket är omöjligt med barnen hemma hela dagarna. Är äckligt lättretlig och lättirriterad. 
Det känns som att jag varit gravid för alltid, minns knappt hur det känns att kunna böja mig framåt, gå normalt, ligga bekvämt. 
Imorgon ska jag på rådgivning. Gissar på en viktökning på närmare 20kg nu. Jag längtar så otroligt efter att den ska börja svänga, viktkurvan. Inte så mycket för hur jag ser ut, det har jag släppt ganska långt, men för att kroppen börjar kännas så väldigt sliten och slut. 

Färdiglagat för idag. Tack för mig. Återkommer med rådgivningsrapport imorgon och bild på den höga magen. Ska för övrigt inte föda på länge ännu informerade hon jag köpte hallonbladsté av. Baserat på den höga magen alltså. "Magen ska ju sjunka att tag innan förlossningen, sidu". Tack för informationen.

lördag 24 juni 2017

BB väskan


Eftersom jag är rastlös och absolut inte kan sova, inte hittar nåt intressant att se på eller lyssna på (tipsa annars gärna om nån intressant serie eller helst förlossningsserie, hittar ingen tillgänglig just nu) så tänkte jag planera vad jag ska packa ner i BB-väskan, vilken jag tänkte jag skulle packa imorgon. 
Nåt av de viktigaste är absolut telefon och kamera samt laddare! Resten tänker jag att jag troligen klarar mig utan. Vill ändå gärn ha med mig lite egen saker och såhär långt har jag kommit på min lista.

-Rådgivningskort
- Hårband!
- Läppomada
- Egna inneskor/tofflor
- Strumpor och sockor. Sjukhusstrumpor har ingen häl och sitter därmed otroligt dåligt på fötterna. Yllesockor går jag med i princip året om så vore konstigt att inte ha med på BB.
- Ett par amningsbehån
- Amningsinlägg
- Lansinoh créme. Får man troligen på BB vid behov men tar med egen för säkerhets skull.
- Mina maggördlar. Har två olika modeller. Har inte använt alls tidigare gånger (tyvärr) ska bli intressant att se hur jag upplever att de påverkar återhämtningen. 
- Ett par uppsättning egna kläder: ett par mjukisbyxor, ett par tights, ett par blusar/linnen. Eventuellt vill jag bara ha på sjukhuskläder men de två tidigare gångerna har jag föredragit aft främst använda egna. 
-Toalettväska innehållande basic saker som bland annat schampo, balsam, deodorant, kropps- och ansiktstvätt och -créme, tanborste och -creme. Lite smink eventuellt.
- Ipad
- Hörlurar

Tidigar har jag inte ätit alls under förlossningarna men kommer ändå handla med lite smått och gott för säkerhets skull. Tänkter mig kunna vilja ha tex:
-Mörk choklad
-Energibars
-Salta nötter
- Extra snacks med tanke på Franks blodsocker. (I övrigt får han själv se till att ha med sig vad han kan tänkas behöva) 
Men olika typer av dricka viktigare!
- Smaksatt vichy x typ tre olika
- Coca cola
- Ett par smoothies

Bebisgrejerna behöver inte nödvändigtvis vara med i BB- väska . Tror jag packar det skilt och placerar i babyskyddet eftersom Frank oavsett kommer att åka hem flera varv innan vi kommer hem. 
- En eller ett par uppsättningar bebisoutfits
- Bebismössa
- Gosedjur
- En overall till hemfärd 
- Mjuk, liten filt

Inser att jag åtminstone behöver tömma kamerans minneskort och ladda batteriet, shoppa snacks och fixa musiklista. Inser också att jag inte har nån väska i passlig storlek så ska kolla runt efter en weekendbag i veckan också. Om jag hinner och orkar. Hoppas jag inte hinner.

Vad har jag glömt? 





torsdag 22 juni 2017

Så färdig med detta, kom ut!

Jag har haft turen att jag kunnat sova rätt bra under denna graviditet. Fram till nån vecka sedan. Foglossningen gjorde det problematiskt ett tag men tack vare att jag lärt mig att ligga väldigt stilla har  det funkat ok. Men nu hjälper det inte att ligga still mera. Det värker, strålar, känns som nån täljer med kniv i symfysen- då jag ligger stilla! Kroppen ser verkligen till att jag ska bli riktigt fed up.

onsdag 21 juni 2017

Veckan som gått


Igår kastade Agnes upp hela förmiddagen, sov tre timmar och blev sedan sitt vanliga jag igen. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att det var nåt annan än vanlig magsjuka för om magsjuka är galen obehagligt i normaltillstånd är det inget i jämförelse med att vara gravid och magsjuk. Jag fick ju erfara hur jäkligt det var ca dryga hälften av graviditeten och jag vill helst inte veta hur det skulle vara i vecka 37.

Som tur hann vi iallafall med en helg fullspäckad med trevligt program. Eller, redan torsdagen inleddes med babyshower, fredag terrasskväll med en god vän, lördag tumisbrunch och sedan god mat och umgänge med vänner vid glasbruket. Denna kropp har dock inte riktigt resurser att göra så mycket trots att programmet är roligt. Har varit totalt däckad och energilös nu i två dagar. Idag har barnen dock lekt otroligt bra på tumis nästan hela dagen och jag har kunnat vila mest hela tiden. 

De som följer mig på instagram att sett dessa i flödet

                      

                                      
                                 


tisdag 20 juni 2017

Inför förlossningen


Jag har ju nämnt att förlossningsförberedelser är väldigt viktiga för mig. Man vet aldrig hur förlossningen kommer att bli men jag är övertygad om att man delvis kan påverka den genom hur man förbereder sig.
Inför första förlossningen gick jag in med inställningen att det blir en intressant utmaning men förberedde mig inte desto mera utan tänkte mera att jag tar det som det kommer. Det blev en lång och tung förlossning och jag tänkte att jag aldrig mera vill vara med om en motsvarande.
Inför andra läste jag på om profylax, gick på kurs och övade dagligen på andnings- och avslappningstekniker tillsammans med Frank den sista tiden. Dessutom jobbade jag hårt på den mentala inställningen, att försöka bearbeta och sedan skjuta negativa tankar till sidan och istället tänka på mina mål och vad jag ska fokusera på. Att andra förlossningen gick betydligt fortare och helt utan smärtlindring beror förstås på många faktorer men jag vill påstå att min fokuserade andning med stöd av Frank, som hade stenkoll på andnings- och avslappningsteknikerna, spelade en stor roll.
För oss var profylaxkursen oerhört viktig och bra.

Det jag fokuserar på nu är att:
-ha mentala målbilder, delmål och helmål att ta till under förlossningen för att orka framåt. 
-konkret träna på andning och avslappning redan innan förlossningen för att de ska sitta i kroppen sedan då det gäller på riktigt. 
- går igenom och påminner om små saker som hjälpte mig senast som att tex tänka att jag ska ha en dålig och slapp kroppshållning, låta ansiktet "rinna" ner som en blodhund, vända upp handflatorna etc för att kunna slappna av så bra som möjligt. En av de viktigaste tankestöden för mig var att ta emot värkarna positivt, försöka tänka JA nu kommer en till, den för mig närmare målet. När värken var över tänkte jag "Yes, jag fixade den. Den är bakom mig, kommer aldrig igen och nu är det färre kvar".
-tänka positiva tankar om förlossningen och kroppens förmåga. Jag har även tidigare funderat igenom skräckscenarion, vad jag inte vill och vad som vore det värsta, för att sedan kunna sätta de tankarna bakom mig och släppa oron. Just nu hjälper det inte att tänka "tänk om" och jag undviker att tänka på mina rädslor i detta skede. Inte alltid helt lätt men jag försöker att aktivt blockera sånt som skapar oro.
- diskutera med Frank vad jag förväntar mig av honom under förlossningen och vad jag har för önskemål.
-jag har inte skrivit förlossningsbrev tidigare men jag tror att jag ska göra det denna gång mycket igen för att för att bearbeta mina tankar och önskemål själv.

Jag har även läst boken Innan du föder igen och igår gick vi profylaxkursen en gång till. Tyckte absolut att det var värt att gå den igen och friska upp minnet. Maria som håller kursen är inte bara otroligt kunnig och erfaren utan dessutom väldigt duktig på att föreläsa och göra inlärningen rolig.

Så småningom borde jag börja packa BB väskan. Inte så mycket för att jag känner att jag behöver ha med då väldigt mycket egna grejer men mera för att även det hör till den mentala förberedelsen för mig och många av sakerna jag tänker jag vill ha med hör ihop med målbilder jag har.

Jag går in i nästa förlossning förväntansfull och tycker att det ska bli spännande och roligt att få föda barn igen. Det känns skönt att förra förlossningen gick så otroligt bra vilket gör det lättare att inte vara rädd eller orolig utan kunna fokusera på kroppens förmåga. 
Gällande smärtlindring så går jag in med samma inställning som senast; jag vill klara mig mha andningen så långt det går men då/när det blir för smärtsamt tar jag det som verkar vettigast i det läget.

tisdag 13 juni 2017

Boandet som inte blir av.

För tillfället är jag väldigt sugen på att fixa massor hemma. Jag skulle vilja måla om i barnens sovrum, vilket jag också bestämt att skulle göras innan bebisen kommer och hade bestämt mig för gråa väggar men efter att Agnes absolut inte ville samma sak strandade projektet. Jag skulle vilja riva ut "köket" tidigare ägarna fixat i lekrummet eftersom barnen ändå inte använder det som kök och eftersom det upptar en hel vägg är det mycket opraktiskt att organisera i rummet på vettigt sätt. Måla kakel i lilla-wc, kökskaklet och väggarna i badrummet. Fixa utesoffor till altanen. Men. Jag orkar nästan ingenting just nu. Efter en halv dag max är energin slut och dessutom har jag ganska intensiva sammandragningar stup i kvarten. Jag är otymplig och fixar inte att slipa och måla väggar och golv och dessutom vill jag inte andas in målångor. Delvis är det också en ekonomisk fråga, speciellt utesoffor är kostsamma. Helst skulle jag anställa nån som skulle fixa allt på listan, vore SÅ skönt att få gjort dessa saker, men det faller igen på att det ju inte precisvore gratis. Jag tror jag helt enkelt får försöka stå ut med att i princip inget kommer att bli gjort nu utan jag får ta det lite vartefter sen utan bebis i magen. Istället borde jag väl småningom börja packa bb-väskan.

En gårdagens magbild på begäran. Ja, det är onekligen tungt att bo i denna stora kropp.

                 

onsdag 31 maj 2017

Grundläggande utbildning- check


Jag var en sväng till Helsingfors förra veckan främst för att gå en skolning inom magmuskeldelning och dess rehab men passade även på att träffa en del vänner och familj. Som vanligt hann jag träffa långt ifrån alla jag hade önskat, tyvärr.
Intressant var att jag redan på vägen ner åkte lite, lite motvilligt. Känns att kroppen kräver mera vila och att jag instinktivt vill hålla mig i hemknutarna i dethär skedet. Sänka tempot ytterligare och börja fokusera på slutskedet av graviditeten och förlossningen.

Men. Lite kort gällande utbildningen så fick jag verkligen mersmak! Eftersom skolningen jag gick var en grundutbildning för yrkesfolk så hade jag redan koll på det mesta men visst fick jag lite nya synvinklar och även roligt med lite flera magar att känna på och testa och analysera tillsammans. Jag drömmer nu om att kunna åka till Sthlm redan under hösten eller vintern och gå den svenska utbildningen som jag vet att skulle vara det perfekta nästa steget. 

Nu sätter jag ändå det mesta av mina karriärs- och skolningadrömmar lite halft på hyllan, vilken känns ganska skönt, tar fram min profylaxbok och -dvd och börjar träna andning och mentala bilder inför förlossningen. 

                              

Jag har haft mycket nytta av denna bok. Läser den nu för tredje gången.

tisdag 23 maj 2017

Det sköra livet

Jag har tänkt uppdatera här flera gånger. Gällande rådginingsbesök, gällande sjukskrivning, gällande framtidsfunderingar, gällande inredningsplaner. Men. Jag har beklagat för många människors död de senaste sex dagarna. Tre människor, två inom samma familj. Alla fick de alldeles för kort tid. Alldeles för många hade behövt dem läng ännu. De borde ha fått uppleva så väldigt mycket mera. 
Men som bekant får vi inte välja när det är dags. Inte ens de gånger det känns totalt orättvist och tragiskt.
Så jag återkommer så småningom. Säkert snart. Nu ska krama mina barn och min man lite extra hårt och berätta hur mycket jag älskar dem många extra gånger.

onsdag 10 maj 2017

kyligt balanserad


För tillfället tycker jag mig ha hittat system som håller mig rätt balanserad. Jag orkar göra aktiva saker som att träffa människor, gå på ärenden, träna, städa och fixa hemma kring tre timmar och sen behöver jag vila ett par timmar. Vila som i att verkligen ligga ner, helst också sova en stund. Sen orkar jag troligtvis helt okej med vanlig vardagsrumban som fixa mat och greja med barnen. Energinivån svänger rätt fort och jag får se upp för att inte försöka göra för mycket under mina high för då är jag med högsta sannolikhet slut hela resterande dagen.
För övrigt tycker jag mig vara relativt balanserad. Eller nåja, balanserad är kanske att ta i, men i jämförelse med hur jag mått under graviditeten fram till nu så känner jag mig ganska mentalt stabil. Jag har på nåt vis förlikat mig med att kroppen en stor, tung och att diverse krämpor mer eller mindre gör sig påminda. Detta har nästan blivit mitt normaltillstånd nu och det känns nästan som att det alltid kommer vara såhär. Tack och lov är det inte så men mentalt har jag på nåt vis landat i var jag är nu och försöker att inte ens tänka på hur kroppen känns som icke-gravid.
Märker att jag även blockerar många andra saker. Tar inte in tung och jobbig information. Känns som att jag automatiskt stänger av mina känslor då jag får höra om nåt jobbigt. Verkar var en försvarsmekanism som jag känner igen från då jag var höggravid med Edwin och min mormor dog. Jag kände knappt nånting alls då, som att kroppen och psyket försöker skydda bebisen från för hög stress. Eller vad vet jag men märker iallafall att jag reagerar ovanligt kallt då det gäller allvarligare, tråkiga saker just nu.
Känns som att jag så smått håller på att gå in i min fokuserade bubbla inför förlossning. Ska skriva mera om det så småningom; min mentala uppladdning.

måndag 8 maj 2017

Fiskfloppen



Jag lyckades upprätthålla matpaneringen även in i andra veckan men redan dag ett blev det förändringar som gjorde att nu hela planen i princip är spolierad.
I lördags storhandlade jag enligt följande plan:
Söndag; lax, potatis, gräddfilssås och sallad
Måndag; rester till lunch (barnen är hemma på måndagar och fredagar)  + kycklingfiléer och rotsaker i ugn, tsatsiki
Tisdag; linspuresoppa med grynost (blev aldrig lagat förra veckan eftersom resterna räckte länge än väntat)
Onsdag; vegetarisk lasagne, sallad
Torsdag; rester
Fredag; freestyla lunch, troligen omelett + grilla majs, zuccini, svamp, halloumi, korv/kött(måste köpas senare), potatissallad, sallad

Nå. Istället för att äta lax igår så fick vi möjligheten att lämna barnen hos fammo, gå på mässa och samtidigt passa på att äta lunch ute. Vilket förstås var väldigt uppskattat och skönt. Men eftersom vi vuxna var mätta resten av dagen efter varsin måltid på Friends & Brgrs var den ända middagen vi gjorde risgrynsgröt till barnen. Allt väl så långt. Tills jag idag istället för igår plockade fram fisken och insåg att sista förbrukningsdagen var igår! Tänkte att kanske, kanske man kan äta ändå? Men hoppet försvann omedelbart jag luktade på den. Drygt 700gram och över 11€ försvann i soporna och jag, full av hormoner, hade inte långt till tårarna. Klockan var redan en bra bit över middagstid då jag i desperation lyckades svepa ihop en kycklingrisotto (även kycklingen hade sista förbrukningsdag idag!) med svamp och sparris innan barnen, som lekt ute i flera timmar, hann bryta ihop av hunger och trötthet.
Vid närmare koll kommer ju resten av schemat fungera helt okej ändå om det inte händer några ytterligare katastrofer. Tur att vi kör vegetariskt ett par dagar och köper köttet att grilla först senare. Kommer definitivt att bli mera noggrann med att kolla datumstämplingen i butiken härefter. Kändes riktigt trist både ekonomiskt och miljömässigt att slänga den stora fiskbiten. Usch.


                    




lördag 6 maj 2017

Ekonomin


Knyckte sevendays-listan från föregående vecka.
Jag tycker att det är intressant att fundera pengar, höra och läsa om hur folk tänker kring pengar. Jag förstår mig inte alls på varför det ofta är lite hysch, hysch och jag har många gånger upplevt att folk tycker att jag är besvärande då jag pratar pengar, att det blir för privat. Nu låter det som att jag Ofta diskuterar pengar, det gör jag inte men jag har heller inga problem att prata om inkomster och utgifter, vad jag tycker att är jobbigt och vad som fungerar.

Pengar för mig är:
En nödvändighet och ofta ett stressmoment. Nåt som jag rätt ofta känner mig begränsad av.

Vad jag lägger mina pengar på:
Huslån, mat, bil. Försäkringar! Har inte läst om nån annnan som nämnt försäkringar. Är det bara vi som betalar hiskeliga summor i året? Får ångest och blir irriterad varje gång försäkringarna ska betalas. Ändå vågar man ju inte vara utan.

Lägger minst pengar på:
kropps-och skönhetsbehandlingar.

En vanlig månad tjänar jag:
En fysioterapeut som jobbar kommunalt tjänar 2365€ i månaden. Jag jobbar halvtid just nu och får därmed självfallet hälften av den summan. (Varför är det för övrigt svårt att berätta vad man tjänar? Upplys mig gärna)

Mina tre spartips:
Planera matlista och storhandla. Förutom att det är lättare att hålla en mat-budget så undviker man extra småköp man annars eventuellt gör om man springer till butiken många gånger i veckan.
Lunchlåda istället för ute-lunch. Det kan man spara stora summor på i månaden. Lätt att planera och fixa om man lyckas med tips nummer ett.
Handla på loppis. Har köpt en hel del gravidkläder och allt, förutom trosor och två par strumpbyxor, på fb-loppis och vanligt loppis. Största delen av barnens kläder handlar jag också på loppis. Har även köpt allt kommande baby-stuff second hand. Och möbler! Köper nästan uteslutande möbler second hand nuförtiden. Förutom att det är billigare så tycker jag det blir snyggt och levande att blanda gammalt med nya möbler. Sälj bort onödiga prylar samma väg! Jag orkar aldrig skaffa bord utan säljer alltid via fb-loppis. Funkar finfint.

Om jag var ekonomiskt oberoende;
Skulle jag möjligtvis inte ha flyttat till Österbotten. En stor orsak till flytten var faktiskt att det är så förbaskat dyrt att bo i Helsingfors. Jag ville att vi skulle ha möjlighet att jobba mindre då barnen är små och ville ha större boende än 57,5kvm. Sen spelade förstås andra saker också in men pengar (eller bristen på pengar) utgjorde en betydande faktor. Nu är jag ändå nöjd över att det blev flytt även om det har varit en tuff förändring för mig och det har tagit en förvånansvärt lång tid för mig att göra mig hemmastadd. Så om jag skulle vara ekonomiskt oberoende skulle jag med andra ord inte alls nödvöndigtvis flytta tillbaka. Det ni!
Jag skulle resa mer. Gå intressanta skolningar. Köpa städtjänst. Bygga garage. Äta ute mera. Ha kvar vår prenumeration av dagstidning i pappersformat som vi nu troligen kommer prioritera bort pga att det är så dyrt. Gå på hudvård och köpa bättre (dyrare) hudvårdsprodukter. Operera ögonen. Tydligen konsumera mera. Samtidigt tänker jag att det är bra och hälsosamt att vara tvungen att prioritera, spara och planera vad man sätter sina pengar på. Jag tror att man uppskattar saker mera om man har jobbat för det och om man inte får allt man vill samtidigt. Huvudsaken är att inte behöva stressa över att få bas-ekonomin att gå ihop. Lyxvaror, -tjänster, -upplevelser tycker jag det är helt ok att man ibland måste prioritera bort/spara till. 

Mina ekonomiska mål är;
Att få det att gå ihop och gärna kunna spara en del för kommande projekt och till barnen. Lite oroad är jag med tanke på att inkomsterna igen successivt komm att sjunka då trean föds. Vill gärna att nån, igen, kan stanna hemma helt eller delvis i några år. Huruvida det kommer att funka eller ej hänger på om vi får den ekonomiska ekvationen att gå ihop. 


fredag 5 maj 2017

Den sinande orken

Idag vaknade jag och kände mig skönt energisk. Hade lust och energi att ta itu med hur mycket som helst kändes det som. Efter kl 12 sinade energin fort och en timme senare kände jag mig utslagen. Såhär är det nästan varje dag. Jag orkar, som bäst, med halva dagen och sen är jag kaputt. Mycket frustrerande. Jag vill så mycket men orkar så lite.

lördag 29 april 2017

Veckans matsedel


Linn och Malin skriver om vad de har ätit/ska äta. Malin skriver om hur organiserade de är gällande matplanering och inköp. Hon beskriver systemet som det ideala i min värld. Jag älskar egentligen att ha en igenomtänkt veckomeny och att ha veckohandlat så att precis alla ingredienser man behöver finns i huset. Inga panikmiddagar då man inget har planerat och maten borde stå på bordet om 20minuter. Tyvärr lyckas vi oftast upprätthålla ett organiserat system några få veckor och sedan faller vi tillbaka till att handla för bara nån dag framöver. Att veckoplanera och -handla gör ju inte bara vardagen mindre stressig utan vi äter mera varierat och det blir billigare.
Varför vi inte lyckas med detta trots alla fördelar (BARA fördelar?) vet jag faktiskt inte. Jag är ganska ointresserad av matlagning samtidigt som jag nog bryr mig mycket om vad jag och vi äter. Jag tycker helt enkelt att det är rätt tråkigt att planera och laga mat.
Men nu blev jag inspirerad, skrev ner veckomeny och inköpslista samt handlade allt idag. I veckan är planen att vi ska äta följande;

Söndag: Hemgjorda köttbullar med ugnspotatis och -rotsaker.
Måndag: knytkalas till vilken vi bidrar med bland annat grekisk sallad och pestopastasallad med soltorkade tomater, mozzarella och avocado.
Tisdag: Böngryta med ris.
Onsdag: Linspurésoppa med grynost.
Torsdag: Rester. (Brukar samlas en hel del rester efter nästan varje middag)
Fredag: Kycklingsås med paprika zuccini och créme fraise med ris eller quinoa.

En middag tänker jag vi äter rester och även lunch äter vi vuxna främst rester alternativt nån enstaka lunch på stan/jobbets cafeteria. Barnen äter lunch på dagis er dagar inkommande vecka.
Jag vill gärna minska på köttet. Har, trots att jag fram till 5år sedan varit vegetarian i 13år, börjat slentrianköpa köttfärs och kyckling i brist på fantasi. Fisk har jag tydligen inte planerat in en ända dag vilket beror på att jag har svårt med fisk denna graviditet.

Om jag planerat rätt ska vi inte behöva handla före nästa fredag. Men insåg redan att jag glömde zucchinin och troligen behöver köpa mera rucola och mjölk så minst en (förhoppningsvis bara en) sväng till butiken lär det bli trots allt.

onsdag 26 april 2017

Rådgivningslistan vecka 29


Eftersom jag besökt rådgivningen idag tycker jag det passar bra att uppdatera listan i lite kortare version.
Idag, vecka 28+2, har 71,1% passerat och jag har 81dagar kvar. Om bebisen skulle få för sig att komma ut på bf. Jag hoppas den kommer lite tidigare.

Rörelser: Fortsättningsvis massor och ibland riktigt hårda sparkar som kan göra ont. Kan inte minnas att någondera syskon sparkade så hårt överhuvudtaget.
Hjärtljud: 132-148

Sf-mått: 24,5 och ligger nu UNDER medel kurvan. Märkligt att den i upprätt är så stor. 
Viktökning: Knappt 12kg. Försöker aktivt att tagga ner gällande min angst över viktökningen. Det är såhär min kropp funkar som gravid, jag VET ju det. Viktuppgången är nästan identisk i jämförelse med två tidigare gångerna ändå kommer jag inte ifrån att jag upplever det jobbigt. Barnmorskan gjorde iallafall ingen grej av det vilket är jätteskönt. Jag fortsätter att  leva, äta som vanligt och röra på mig så mycket jag orkad och det går. 
Halsbränna: Lite ibland. Inte så det stör nämnvärt.
Ryggbesvär: Nej. 
Bäckenbesvär:  Kan i princip kopiera vad jag skrev senast. Massor. Smärta som att nån skulle tälja lite mellan benen, i symfysen, känner jag för varje steg jag tar och också problematiskt att vända i sängen. Smärtorna i ljumnsken och huggsmärtorna en aning lugnare.  Även en del vilovärk i symfysen och SI-leden. 

Muskel och vadkramp: Nej.
Åderbrock: Nej.
Nästäppa: Ja, lite. 
Urinvägsinfektion: nej.
Känsligt tandkött: Jo, lite. 
Bättre hy och hår: Ja, hyn blivit bättre senaste veckorna. Håret märker jag ingen större skillnad på.
Illamående: Reltivt ofta ännu men inte alls lika intensivt som tidigare. Provoceras helt klart av stress.

Trötthet: Jo och nej. Varierar ganska mycket. Har känns mig ganska energisk ett par dagar men idag är jag igen jättetrött. 
Upp och ner i humöret: Ja. Fortfarande berg- och dalbana. 
Strimmor på magen: Nej.
Putande navel: Ja och nej. Platt utputande märklig uppenbarelse.
Svullnader: En del. Varierar. 
Yrsel: Ja, men tycker de minskat.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Ja. Har överlag varmare men inga svettningar.
Blodbrist/ järnbrist: Nej, det tror jag inte men hb kollades inte idag.
Sammandragningar: Ja, mycket och ofta. Ska kollas upp igen på mörapoli inom kort. 
Sömnproblem: Sover i regel bra för tillfället. Jag har lärt mig att ligga jättestilla kramandes min fantastiska kroppskudde. Har dock börja vända mig mycket till rygg vilket man ju inte borde så ska börja blockera med kuddar även bakom. 
Nytt konstigt matbehov: Jag äter fortfarande gärna sallader med mycket fetaost, oliver, soltorkade tomater etc. Äter troligen mera salt än jag borde. Kolhydratsuget efter tex pasta har lugnat sig medan sötsuget gjort comeback efter en mycket lång paus. Försöker dock hålla bort sockret så långt som möjligt och äter istället yoghurt med russin och nötter. Smoothies har även gjort comeback som ny favorit. Och kokt ägg. 
                                
                                               
                                                       Lite trött idag. Vecka 29.



tisdag 25 april 2017

Helt vanliga, bra, dagar.


Efter några dagar low så har jag som motvikt haft riktigt bra med energi i några dagar. Haft energi till allts som ska rulla; jobba, handla, laga mat, haft bra tålamod med barnen och dessutom fått in en del träning. Ikväll har jag vattenjumppat igen efter några veckors paus. Så skönt! Och snarvlandet i bastun efteråt är verkligen avkopplande.
Imorgon väntar rådgivning och trots att jag tycker att jag mår och orkar rätt bra just nu så är foglossningen ganska stabilt dålig och jag har en hel del sammandragningar som eventuellt är lite oroväckande. Jag tycker det är svårt att bedöma hur mycket man ska ta sammandragningarna på allvar. När ska man verkligen ta det lugnare och när behöver man inte bry sig så mycket. Förse bad barnmorskan säger om saken imorgon.

fredag 21 april 2017

Dagens bästa och sämsta


Min low har jämnat ut sig. Tänker det får gå lite upp och ner, inte göra för stor grej av det så länge det också går upp tillbaka. Jag är helt klart inte en av de som är mest jämna och harmoniska som gravid. 

Dagens sämsta är att Frank och Agnes är ordentligt förkylda. Edwin har nog haft det redan som en lindrigare variant. Jag hoppas jag kommer undan. Veckans sämsta är att mina sammandragningar ökat avsevärt efter att jag börjat jobba trots att jag bara har hunnit jobba två dagar och dessutom upplever mig ha väldigt fysiskt lätta patienter. Får se vad som sägs på rådgivningen nösta vecka..

Dagens bästa hittills är absolut att jag fått sålt min moderskapsförpackning! Hurra! Till en i Australien. Var lättare än väntat att få den såld och dessutom är två i kö för att få köpa. Man kunde ju börja göra business (det gör jag ej, skulle absolut inte kännas okej att gå på vinst). Dessutom dök det upp en okänd frivillig under min facebook-loppis vädjan om byte som erbjöd sig att beställa en låda och sälja till mig istället för att direkt ansöka om pengar till sig själv. Jag är så glad över att min låd-kris ser ut att lösa sig trots allt! 

Igår var dagens sämsta helt klart sockerbelastningen. Såhär uttråkad var jag då (och ganska illamående) Ska väl tro det var andra och sista gången jag behöver göra det.


onsdag 19 april 2017

Mental bottennapp


Tänkte skriva lite om resan, vad vi gjorde och hur förvånansvärt bra det gick att resa med barnen och hur bra jag orkade under omständigheterna. Men känns mera aktuellt att skriva om mentala dippen som har dragit ner mig de senaste dagarna. Vad ÄR detta? Jag är otroligt irriterad, arg, har icke-existerande tålamod, gråter stup i kvarten och vill helst bara vara ifred. Nån ny hormonvåg såhär i vecka 28? Tungt är det för både mig själv och alla i min närhet.

måndag 17 april 2017

Fpa-lådan


Under vår Åbo-Stockholm resa fick jag meddelande att fpa-lådan anlänt och väntar på avhämtning. Jag hade kollat in lådans innehåll ett flertal gånger och glatt mig över att jag troligen skulle komm att använda i princip allt i lådan. Ivrig och förväntansfull hämtade jag lådan bara en timme efter att vi kommit hem från resan. Jag var så ivrig över att få öppna, klämma och känna på innehållet. Gissa min besvikelse då jag öppnade lådan och genast såg att innehållet inte var det jag förväntade mig. Jag fick alltså låda 2016 istället för 2017. Tydligen har 2016 varit ett fattigt bebisår (?) eftersom lådorna ännu inte har tagit slut.
Nu uppfattas jag kanske som otacksam som ids klaga. Borde väl vara nöjd och glad över att vi har denna fantastiska förmån över huvudtaget. Och ja, missförstå mig inte, jag tycker det är fantastiskt att vi får fpa-låda men nu hade jag ju specifikt kollat in plaggen och innehållet just för att överväga om vi alls ska ta lådan eller kunde vi kanske välja pengarna denna tredje gång. Tyvärr så är brunt och mintgrönt inte färger jag tror jag kommer välja klä vår bebis och tyvärr så tror jag att alla sparkbyxor, igen, kommer att förbli oanvända eftersom jag upplever dem opraktiska.
Men sen vet jag att många tycker att 2016-lådan är jättetrevlig. Det är ju helt och hållet en smaksak (som tur! Och visst tycker jag att det också finns många fina grejer i den men som helhet hade 2017 passat mig så mycket bättre)  Tyvärr motsvarade inte det jag förväntade mig det jag fick. Nu försöker jag hitta nån med annan smak än mig, som vill byta låda 2017 till 2016. Somebody?anyone?
Irriterande nog hade jag kunnat vänta en månad med att skicka in min ansökan om lådan och då troligen ha fått den nyare varianten. Tyvärr var jag för ivrig.


onsdag 12 april 2017

Hej från Stockholm


Efter en del funderande beslutade vi oss för att hålla oss till vår ursprungliga resepan och åka till Stockholm. Fortsätta leva och göra vårt bästa för att inte bli begränsade av terror och rädsla.

Hittills har tågresa till Åbo, konsert i Åbo slott, besök i äventyrslekpark och bibliotek i Åbo varit stora favoriter för att inte tala om båtresan över till Stockholm vilken barnen älskade. På grund av kallt väder och felaktig packning (borde ha packat ner vinterkläder!!) får vi nu fundera om planerna lite och istället för massor med utelek och Skansen hitta på mera inomhusaktiviteter. Tipsa gärna om bästa, barnvänliga bad, museum, lekland i Sthlm! 

                       

         





torsdag 6 april 2017

En sväng på jobbet


Idag har jag jobbat igen efter två veckors sjukledighet. Jag var ganska nervös över hur kroppen skulle reagera men helt okej gick det. Inga smärtsamma sammandragningar och inte så farligt mycket foglossningshuggsmärta, bara några gånger istället för stup i kvarten. Men så hade jag ganska fysiskt lätta patienter och det blev en del pappersarbete. Kändes riktigt roligt att vara tillbaka och jag hoppas jag kan jobba ett tag till. Dagens jobb var ändå ett kort gästspel, känns det som, för imorgon är jag ledig som alltid om fredagar och på lördag åker vi på resa.
Av nån konstig anledning så känns det som ett misslyckade att bli sjukskriven tidigt pga graviditeten. Jag skulle aldrig tänka att nån annan är misslyckad eller dålig av samma orsak men då det kommer till migsjälv gäller tydligen inte samma regler i mitt huvud. Förnuftsmässigt vet jag ju att alla kroppar fungerar olika och man får sannerligen inga medaljer för att vara den som bitit ihop och kämpat hårdast och längst samtidigt är det ju så svårt att dra gränsen för när enough is enough. Om ingen annan drar gränsen och sätter punkt vill säga.
Nåväl. Efter resan så har jag ju haft en jobbpaus på tre veckor så jag hoppas att den vilan gör att kroppen fixar lite till. Men det lär visa sig.

tisdag 4 april 2017

Äntligen en high

Äntligen upplever jag en liten high. Jag har mera ork och energi än vad jag haft på väldigt länge. Efter många veckor av konstant varit småförkyld så känner jag mig frisk! Jag har tagit tillfället i akt och tränat en hel del den senaste veckan. Ett par pass mama-shape up, styrka på gymet, vattenjumppa och spinning har jag hunnit/orkat/klarat under den senaste veckan! Hela fem pass under en vecka vilket inte hänt sedan innan graviditeter. Nu är definitivt inte mängden pass det viktiga utan att jag klarat och orkat betydligt mera än på flera månader. Mitt energiska mående är helt klart en kombination av att jag kommit in i en bättre fas och att jag fått endorfinkickar nästan dagligen. Sammandragningarna är mycket färre. Foglossningen, tja, inte så mycket bättre tyvärr utan har en hel del huggsmärtor liksom tidigare och vissa kvällar är jag värsta halta lotta men jag tycker att jag vet ganska bra vad som provocerar mera smärta och vilka övningar som fungerar.
Jag njuter så länge det varar och försöker att passa på att träna så länge det funkar såhär bra. Plötsligt känns det som att jag väl nog ska orka till slut även denna gång.
Lite nervös är jag över att jag återgår till jobbet på torsdagen. Hoppas att läget hålls stabilt, att sammandragningarna inte återvänder eller att foglossningen ska bli katastrofal. Vill gärna kunna jobba ett tag till men jag antar att det bara är att ta en dag i tagen och känna efter.


                  



onsdag 29 mars 2017

Om läsning och förmiddagen som försvann


Jag har alltid varit noggrann med att läsa mycket tillsammans med barnen. Det har varit en tacksam sysselsättning tillsammans eftersom båda verkligen tycker om att lyssna på sagor och jag gillar att läsa för dem. Agnes kunde lyssna på långa berättelser mend mycket text redan som väldigt liten och det har hållit i sig och säkerligen smittat av sig en del på lillebror också. I vardagsrummet står en bokhylla fylld med endast barnböcker och barnen drar ofta fram böcker och sitter och bläddrar och "läser" för sig själva eller föreslår att vi ska läsa tillsammans. Igår satt vi alla tillsammans och "läste" böcker och tidningar för oss själva. Själva men tillsammans. Väldigt trevligt och även om det sist och slutligen inte var en så lång stund så kändes det som en början på en ny tid igen. 
Jag har medvetet inte försökt lära barnen att läsa själva ännu. Agens är otroligt intresserad av bokstäver, ord och stavning och frågar ofta hur man skriver det ena eller det andra och då lär jag henne försåts men alltid på hennes initiativ. Jag tänker att hon inte behöver kunna läsa ännu, det hinner hon nog med ännu. Samtidigt är jag lite tudelad för jag vet att hon skulle älska att sluka sagor på egen hand. Jag blir inte förvånad om hon knäcker läs-koden på egen hand närsomhelst.

                    

Idag är barnen på dagis och jag är ensam hemma och vilar. Har tagit en liten promenad med hunden, ätit frukost framför nyhetsmorgon i ögonvrån samtidigt som jag läst tidningen länge. Tittat på ett avsnitt finska bachelor, surfat runt efter info om olika maggördlar, planerat matsedel för en knapp vecka framåt och skrivit inköpslista för morgondagens matshopping. Det är ju så skönt att ha planerat och tänkt igenom veckomatsedel ordentligt så man faktiskt har alla ingredienser hemma då man ska laga maten. Tidssparande och mycket billigare i längden. Kommande dagarna tänkte jag att vi ska äta hemlagade köttbullar och potatismos, vegetarisk masala, lata kåldolmar, hemgjord pizza som middagar. Och ännu nån vegetarisk rätt, kanske tofuwok. För min egen del blir det oftast salladsluncher med färdig lins-eller quornbiff för mera protein om jag äter lunch ensam. Är alldeles för dålig på att köpa och laga fisk för tillfället, har lite svårt för fisk som gravid. 
Och vips så ska barnen snart hämtas.

måndag 27 mars 2017

Måndag morgon, den optimala versionen

För att få dagistimmarna att gå ihop är barnen på dagis endast två dagar denna vecka. Passar väl bra kan man man ju tänka eftersom jag är hemma och sjukskriven. Nå, att vara hemma med två energiska ungar som inte sällan testar både mina och varandras gränser räknar jag kanske inte som den vila och återhämtning som jag skulle behöva just nu. Men idag har måndagen börjat fantastiskt. Barnen sov till kl 8. Eller, Edwin vaknade en knapp timme tidigare men låg kvar i sängen och gosade. Agnes vaknade och utbrast "Edwin, kom så går vi och läser Bamse och lyssnar på Emil saga", vilket de sedan gjorde i en knapp timme följt at morgonmål och sedan fortsatte de att leka egna lekar en god stund. Jag uppskattar och njuter av stunden, dricker många koppar te och läser. Tänker på hur stora och självgående barnen faktiakt kan vara under sina bästa stunder. Snart har vi en liten totalberoende typ i huset igen så jag passar på att ta vara på dessa stunder några månader till, varje gång de uppenbarar sig. 
   
                   



tisdag 21 mars 2017

Listan och sjukskrivning

Idag hade jag rådgivning för tredje gången denna graviditet. Vecka 23+2 idag. På grund av stora problem med foglossning och en hel del smärsamma sammandragningar de senaste veckorna blev jag skickad vidare till läkare som sjukskrev mig två veckor framåt. Det första känslan var enormt misslyckande och en känsla av att vara en looser som redan blir sjukskriven i kombination med ett enormt dåligt samvete över att kollegorna är tvungna att fixa mitt jobb utöver sitt eget. Småningom infinner sig också lättnaden över att slippa kämpa på jobbet ett par veckor. För mer eller mindre en kamp har det varit redan ett tag. Hoppas ett par veckors vila gör att jag kan jobba ett tag till sedan.

Fyllde i en graviditetslista redan för ett tag sedan men den försvann då jag publicerade. Nytt försök rådgivningsdagen till ära.


Rörelser: Massor mest hela tiden. Som tur eftersom det är det är en av de två saker jag verkligen njuter av med att vara gravid. 
Hjärtljud: 147
Sf-mått: 21. Vilket förvånansvärt nog betyder stax ovanför medel. Hälsovårdaren blev också förvånad över att SF-måttet var så litet (el eg helt normalt) med tanke på hur stor mage jag har. 
Viktökning: Nästan +10kg redan. Suck.
Halsbränna: Sällan. Efter magsjukan var det besvärligt ungefär en vecka men det har lugnat ner sig.
Ryggbesvär: Njä, inte direkt rygg.
Bäckenbesvär: Massor. Smärta som att nån skulle tälja lite mellan benen, i symfysen, känner jag för varje steg jag tar och också problematiskt att vända i sängen. Just nu också värre smärta i vänster ljumske och framförallt massor med huggsmärta i SI-leden. Även en del vilovärk i symfysen och SI-leden. Foglossningen ser verkligen till att dra ner på humöret just nu, den lämnar mig aldrig ifred.
Muskel och vadkramp: Nej.
Åderbrock: Nej.
Nästäppa: Ja, lite. Men vet inte hur mycket det eventuellt beror på seg förkylning.
Urinvägsinfektion: Nej, tack och lov inte ännu ialllafall.
Känsligt tandkött: Jo, lite. 
Bättre hy och hår: Tyvärr har bägge nästan varit sämre än normalt hittills men nu tycker jag det verkar som att det vänder till det bättre.
Illamående: Reltivt ofta ännu men inte alls lika intensivt som tidigare. Provoceras helt klart av stress.
Trötthet: Jo, men inte som de första ca 14 veckorna då jag helst sov dygnet runt om jag fick. Nu orkar jag relativt okej bara jag får vila en stund på dagen. Dagens hb124.
Upp och ner i humöret: Ja. Jag är är mycket mera känslig och gråtmild samtidigt som jag ofta är arg, har kortare tålamod och brusar ovanligt ofta upp. 
Strimmor på magen: Nej.
Putande navel: Jo. Eller i dethär skedet är den redan så uttöjd att den är mera platt än putig.
Svullnader: Ibland men inte så mycket ännu.
Yrsel: Ja. Ofta. Dagens RR var 114/70 men har varit betydligt lägre några gånger då jag mätt själv pga att jag kännt mig så yr och kraftlös.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Nä, inte så att jag skulle ha reagerat.
Blodbrist/ järnbrist: Nej. hb somsagt 124.
Sammandragningar: Ja, flera veckor redan men de senaste veckorna även smärtsamma vilket är en helt ny erfarenhet för mig (bortsett från förvärkar och förlossningsvärkar då)
Sömnproblem: Om jag ligger stilla sover jag ganska bra men det är smärtsamt att vända mellan sidorna. Tack och lov har wc-springande på nätterna lugnat ner sig. Ett tag sprang jag på wc en eller två gånger om natten och hade ofta svårt att somna om.
Nytt konstigt matbehov: Riktigt i början var jag otroligt sugen på chips och typ pizza men det gick som tur om rätt fort. Äter gärna pasta, pesto, fetaost men försöker att oftast lämna bort pastan och äta matiga sallader med fetaost som nästan viktigaste ingrediensen. Vattenmelon, syrliga äpplen och mogna päron har hängt med som favoriter redan länge. Tidvis har jag enormt sug efter surt godis i kombination med salmiak men försöker äta det sällan också med tanke på att man borde låta bli salmiak. Kall blodgrape och apelsiner äter jag gärna just nu men några riktigt kraftig eller konstiga cravings har jag inte.

söndag 19 mars 2017

Fula, osympatiska tankar.

Det finns massor med gravida överallt både bland vän- och bekantskapskretsen och i bloggvärlden. Den senaste tiden har jag noterat en oerhört oattraktiv och osympatisk sida hos migsjälv. Jag kan bli otroligt svartsjuk på alla med små magar och de som säger/skriver att de gått upp lite eller minimalt fastän minst halva graviditeten passerat. Blev riktigt provocerad av en som kommenterade att "varför skulle jag gå upp desto mera i vikt, jag äter ju precis som vanligt och trycker inte i mig massa onyttigheter" . Jag hade lust att ropa "Det har inte jag heller gjort under tidigare graviditeter men ändå gått upp närmare 20kg!" men höll käften. 
Egentligen handlar för mig magstorlek och viktuppgång om helt olika grejer. Magstorlek är egentligen inte så laddat och om det inte vore för att jag känner mig så oerhört klumpig, magen trycker på lungorna, jag har svårt att lyfta och ha de andra barnen i famnen, knyta skorna, inte får knäppt jackan, har svårt att hitta sovställning etc skulle det spela noll roll fastän magen skulle vara ännu större. Magen kommer ju ounvikligt att bli mer eller mindre stor mot slutet så skulle så gärna ha känt mig lite smidigare lite längre. Men de smidiga dagarna har jag passerat för länge sedan. Det handlar om det praktiska som blir mera problematiskt och tungt. 
Vikten däremot verkar trycka på känsligare knappar. Det är just kommentaren som ovan som får mig att tro att folk tänker att jag totalt skiter i vad jag stoppar i mig "för annars går man inte upp så mycket". JO! Vissa lyckligt lottade gör det ändå kan jag informera. I ärlighetens namn har jag inte varit närapå så noggrann med att äta endast hälsosamt denna gång som tidigare två graviditeter, speciellt under första då jag åt galet hälsosamt och ändå fick frågan av hälsovårdaren om jag äter mycket bulla då jag går upp "för mycket i vikt". Men ohälsosamt eller enorma mängder har jag inte ätit heller denna gång. Jag har helt medvetet försökt att avdramatisera viktuppgången och inte problematisera mat och ätande. Det förstnämnda går ju sisådär som ni märker. Jag kan bli lite ledsen över att jag blir mycket mera påverkad än vad jag önskar av olika ideal även som gravid. Eller, egentligen blir jag inte ledsen utan arg och frustrerad. Jag önskar jag skulle klara av att släppa alla onödiga krav, ideal, andras åsikter och tankar (eller vad jag tror sitta andra tänker?). En högre viktuppgång får mig tydligen att känna mig misslyckad och att jag på nåt vis har presterat sämre. Vilket jag på en vis nivå kan avfärda som bullshit men som på en annan nivå gnager i mig.
Jag får jobba vidare på att klara av att tappa kontrollen. För just kontrollen över vad som händer med och i kroppen är man så illa tvungen att till stor del släppa när man delar sin kropp mer en annan människa. Svårt tycker jag.

onsdag 8 mars 2017

en svaghet


Jag är ytterst dålig på att bjuda in vänner och bekanta på spontana besök. Detta är nåt jag önskar jag kunde bli bättre på för spontant och kravlöst umgänge förgyller ju vardagen, livet!, så enormt.
Jag tror mitt problem är att jag gör det för omständigt. Jag vill inte att hemmet ska vara så råddigt. Jag vill ha nåt trevligt att bjuda på. Planerar tidpunkt långt på förhand och ofta blir det liksom inte av överhuvudtaget. Jag önskar istället jag oftare bara skulle höra efter om nån jag gärna träffar och vill umgås med vill komma över på en eftermiddagskaffe, kvällsté, lite frukt elle smörgås. Eller egentligen bara komm över för att umgås och inte fokusera så mycket på saker runtomkring.

Detta ska jag helt klart jobba på.

onsdag 1 mars 2017

Noro-lovet

Sportlovet för oss skullle egentligen innebära en helt vanlig arbets- och dagisvecka med lite mera roligt program än vanligt utöver det. Det blev varken vanlig vecka eller roligt program. Istället noro-vecka. Agnes och Frank blev sjuka först, sen jag. Vid närmare eftertanke har troligen Edwin haft en lindrig variant med dålig mage och feber i slutet av förra veckan som jag bara trodde bar vanligt virus. Hoppas det iallafall så att vi inte har en runda till att vänta.
Fruktansvärd variant. Frank totalt slut. Jag som gravid mega-totalt slut.  Magsjuka med en bebis i magen är verkligen en fruktansvärt jobbig kombination. Barnen varit energiska redan ett par dagar. Mycket dålig kombination med två föräldrar som egentligen Inte orkar med annat än ligga i vågrätt läge och blunda, helst sova, och två understimulerade barn som får se alldeles för mycket på tv och blir irriterade och grälsjuka. 
Jag ligger mestadels, efter ett par dygn,i vågrätt och får knappt i mig nåt allls utan att bli oerhört illamående. Några deciliter vätska har jag äntligen fått behålla och skönt att  idag också orka se lite på skärm istället för att blunda och hoppas att tiden bara ska gå lite fortare. 

Februari har varit verkligen varit vabruari för vår del. Börjar tappa räkningen på hur många trevliga middagar, träffar och kalas vi har varit tvungna att ställa in pga allt sjukande. Missade också andra ultraljudet som var inbokat förra måndagen. Förhoppningsvis blir det av nästa vecka. 
Behöver verkligen, verkligen en friskare vår!

söndag 26 februari 2017

Mina serier

Jag följer inte så många serier för tillfället även om det just nu faktiskt skulle finnas lugn kvällstid för att tex se på serier eftersom barnen nattas mellan kl 19 och 19.30. Ibland passar jag på att handla då, ibland sen kvällsträning, för det mesta försvinner kvällarna i småfix och själv är jag oftast redo att sova kring 21.30. Men det finns ändå några jag följer eller sett den senaste tiden.

För det första; långköraren Grey's anatomy vilken jag har följt sedan dess begynnelse. Kommer nog följa den serien tills de lägger ner. Serien var självklart bäst de första säsongerna men i detta skede är jag så investerad i karaktärerna att det är totalt omöjligt att sluta.

Skam har väl ingen missat? Inte heller jag. Har sett allt för länge sedan och väntar nu otåligt på säsong 4.

Cirkus familj är definitivt nåt av det bästa jag sett på länge. Se! Jag har sett allt men kommer troligen se igen. Så otroligt tankeväckande. Fantastiskt modigt av alla medverkande som delar med av sina livshistorier och ger oss tittare nya perspektiv på livet.

Husdrömmar. Sänds på svtPlay. Jag blev alldeles lycklig förra veckan då jag såg att säsong fyra kommit ut med fyra första avsnitten. Jag har givetvis sett alla redan. Man får följa med processen av renovering/bygg av olika typer av hus. Mycket roligare och intressantare än det låter, jag lovar! Min renoveringsiver har tack vare programmet vaknat igen och jag funderar hårt i vilken ända vi ska börja. Jag utlovat skilt inlägg om gällande min fixar-iver.

That's it. I praktiken alltså två serier eftersom jag sett klart två av fyra. Finns det nåt man verkligen inte borde missa?