måndag 25 november 2013

Vecka 40

Idag var det dags för rådgivningsbesök vecka 39+3. Förhoppningsvis det sista för jag börjar vara riktigt trött på detta tillstånd nu. Det räcker nu, kom ut! Fast det är väl så det ska kännas i det här skedet så att man är ordentligt motiverad inför förlossningen.
För de som är intresserad av rådgivningsinfo kan jag informera att blodtrycket var 110/64, lite högre än tidigare men ingalunda högt ännu heller. Hb mätte vi inte. Senast var det 113. Sf måttet hade vuxit 1,5cm och är nu 33cm. Det innebär att det faktiskt är 1cm mindre än i samma vecka som med Agnes. Så den enorma magen är, enligt kurvorna, inte alls speciellt enorm mera.
Men på tal om enorm så känner hela jag mig extremt enorm. Hittills har jag faktiskt klarat av att ha en ganska avslappnad inställning till hur många kilon jag går upp denna gång. Men idag insåg jag att jag faktiskt snuddar vid 20kg. Låter ju galet mycket. Samtidigt väger jag nu nästan exakt lika mycket som strax före Agnes föddes.Tänk vad kroppen gått igenom de senaste åren, 14kg upp, 20kg ner, nästan 20kg upp igen... Startvikten var alltså då 5kg mera än den här gången. Men känns ändå som massor och för första gången fick jag lite ångest. Faktiskt. Som tur vänder det ju snart iallafall, även om jag inte räknar med lika snabb återhämtning som senast eftersom jag tränade mycket mera hela första graviditeten. Nu finns det varken kondition eller muskler att tala om utan det blir att starta från noll. Nåväl, bara jag får börja röra på mig utan foglossning och sammandragningar så ska det väl nog ta sig så småningom.
Oj så jag längtar efter ordentliga träningspass igen! Och missförstå mig inte nu, att bli av med alla kilon känns absolut inte som nåt som kommer att stå högt på prioriteringslistan. Däremot nog att få en ok kondition och en stark, hälsosam kropp igen. Vilken siffra vågen sen stannar på är mindre viktigt. Men det är ju bara så att man, ja jag vågar faktiskt tala om man och inte bara jag i det här fallet, mår mycket bättre då man tränar och rör på sig regelbundet.



Jag tycker ändå att den här graviditeten har varit rätt liknande som med Agnes. Mådde illa riktigt länge, lite över 20 veckor. Illamåendet betedde sig rätt likadant. Foglossningen började mycket tidigare och var ännu jäkligare men blev otroligt mycket bättre mot slutet. Humörmässigt har jag nog varit mycket mera instabil  och nedstämd den här gången. Men det svängde också lite före ca v 30.
Med Agnes hade jag massor med sendrag mot slutet, men det har jag nästan helst sluppit den här gången vilket jag tackar för. Vakna av sendrag är verkligen ingen trevlig upplevelse.  Åderbråck har jag sluppit även den här gången trots att jag nästan var inställd på att det säkert dyker upp nu. Vet inte om jag har haft tur eller och min hysteriska användning (precis som tidigare) av stödstrumpor har hjälpt. Kanske både ock.

Magen har å andra sidan betett sig mycket annorlunda. Magen med Agnes var liten hela vägen. Den här gången blev magen enorm fort men växte sedan långsamt mellan ca v 25 och 35. Därför har vi också sprungit på en hel massa extra ultraljud för att kolla bebisens tillväxt men allt verkar riktigt ok och senaste uppskattningen (förra veckan) var knappt 3,3kg. Så nån riktigt minis blir det knappast. troligen i samma klass som Agnes,( som vägde 3197gram). Magens form har inte bara sett annorlunda ut utan har verkligen känts annorlunda. Den här gången har den varit mycket högre och mot slutet har det ofta känts som att lungorna inte har ordentligt med plats, speciellt då jag ska sova. Det här är mycket mera påtagligt än senast då jag inta alls upplevde samma tryck på inre organen.

Fyra dagar kvar till bf alltså. Försöker verkligen ställa in mig på att det kommer att gå över den här gången också men hoppas samtidigt såå att det inte ska göra det. Snart vet vi.