fredag 2 mars 2018

Rök och dramatik


För en veck sedan, natten mellan fredag och lördag, väckte Frank mig nån gång mellan 03 och 04 och sa att det luktar rök. Eller väckte och väckte. Jag var halvt vaken och i färd med att amma Vidar då han kom in men tydligen var jag antingen så trött och halvsov eller så var jag redan så påverkad av kolmonoxiden att jag inte reagerat på lukten innan Frank dök upp. Skrämmande att jag inte reagerat för när jag vaknade till ordentligt märkte jag att det luktade rejält. Efter en stunds funderande insåg vi att vi ju måste ut! Tack och lov bor min syster på andra sidan vägen så vi rullade in barnen i deras täcken och sprang över med dem till grannhuset. Det var ju kallare än minus 20 grader så vi var tacksamma över att kunna springa raka vägen in och inte behöva rusa runt i grannskapet.

Orsaken till röken var att en liten jävel i kakelugnen hade återuppstått och börjat osa efter att spjället stängts. Vi har många brandvarnare men ingen hade varnat. Vad som hade hänt om Edwin inte hade haft ljud på natten och väckt Frank vill jag helst inte tänka på men jag har minsann funderat på varje alternativt scenario. Den senaste veckan har varit en riktigt dödsvecka i mitt huvud. Efter att vi dragit ut alla textiler ut huset, städat och torkat och tvättat för att få bort röklukt var det riktigt jobbigt att bädda alla små sängar igen och gå igenom alla tankar gällande hur det skulle ha kunnat gå. Om barnet till den säng jag bäddade inte skulle ha vaknat igen. Eller ingen av oss. Eller bara det. 
Hu. Nu är tacksamheten stor över att vi alla mår bra. Åter igen blev vi alldeles för medvetna om hur skört livet är.

Härefter kommer spjället aldrig att stängas helt till natten. Och ja, vi skaffade och skruvade upp en kolmonoxidvarnare innan vi sov den första natten i vårt jus igen. 


torsdag 8 februari 2018

Småbarnsmammans träningsrutiner


Jag läste precis Lina Björksjogs tips om hur man kan träna även med bebis och det slog mig (igen) hur dåliga träningsrutiner jag har nu och hur väldigt mycket svårare det känns att få till träningen efter tredje barnet än med de två första. En uppenbar anledning är förstås att det är väldigt fullt upp med tre barn. Alla behöver få sina behov tillgodosedda och dessutom behöver huset hållas i skick, maten handlas och lagas, hunden rastas och aktiveras. Livet ni vet. Jag själv och parförhållandet kommer alltid sist, tyvärr, trots att jag vet att jag själv och parförhållandet är grunden som måste fungera för att resten ska hålla i längden. 
Men. Nu har jag inlett ett projekt för att åtminstone få in mera vardagsmotion vilket i sin tur brukar ge inspiration till att ta flera korta stunder för mera träning. Så brukar det vara för mig, ju mera jag rör på mig och är aktiv desto mera ork och inspiration får jag att träna mera. En positiv spiral som tyvärr också fungerar i motsatt riktning. Konkret innebär mitt projekt att jag alltid, de tre dagar stora barnen är på dagis, ska promenera en rask promenad då Vidar sover första gången. Och därutöver ska jag göra minst solhälsningarna och några rörlighetsövningar för höft och bröstrygg samt några specifika diastas rehab övningar. Min hållning är inte den bästa efter graviditet och av amning och mycket bärande så övningarna jag väljer är specifikt tänkta att bättra på den saken.  Det är min dagliga rutin. Nästa steg blir att få in styrka två, tre gånger i veckan och gärna nåt längre yogapass men jag har bestämt att skynda långsamt och köra in den nya rutinen först och inte försöka mig på för mycket på en gång.
Hur ska jag plötsligt hinna med detta då om jag har upplevt att jag inte hunnit hittills? Jag kommer att aktivt försöka att plocka mindre. Detta eviga plockande alltså. Jag ska försöka lära mig att stå ut mera mera rådd och inte plocka konstant eftersom det ändå är råddigt igen efter en alldeles liten stund. Planera maten bättre för att spara tid på matinköp och -lagning. Minimera slösurfande.  När jag är trött och behöver en paus tenderar jag lätt att slösurfa och vips har en hel massa tid under dagen gått åt till att jag har kollat onödiga saker stup i kvarten. 



För ett par veckor sedan aktiverades mitt gymmedlemsskap efter att jag pausat det sedan slutet av graviditeten. Idag kom jag äntligen över den höga tröskeln och tog nog dit. Det kändes otigt att ta mig dit och sjuka passet var faktiskt också ganska segt. Fokuserade på bas övningar med rätt låga vikter för att komma igång lugnt. Min målsättning är att så småningom träna på gymet minst två gånger i veckan. Får jag inte in den rutinen och kommer upp i det inom ett par månader måste jag fundera om jag säger upp mitt medlemsskap och satsar helt på styrketräning hemma vilket sparar en hel del tid och kan göras med barn hemma. Däremot garanteras ju inte att träningen alltid blir så fokuserad och effektiv då den utförs hemma med barn. Får se hur det går och hur det börjar kännas. 

måndag 15 januari 2018

Halvårs Vidar

Vidar blev 6 månader för några dagar sedan. Sex både tunga och härliga månader. Vi kör en genomgång om vad som händer just nu.

Vidar är fortfarande en typ som helst vill vara i famnen. På golvet trivs han bara korta stunder men i sitter och newborn setet trivs han ibland lite längre. Vi har också invigt matstol för en dryg vecka sedan och han sitter nu rätt stabilt i den vilket underlättar matandes en hel del. Bärsele är också i användning mycket då jag är ensam och vill få någonting gjort.
Eftersom han inte tränar på golvet så långa stunder i taget så har det inte hänt så stora framsteg grovmotoriskt. Han svänger sig alltid genast från rygg till mage då man lägger ner honom och vill endast vara på mage. Han vrider sig som klockan och tränar på att lyfta upp rumpan högt och så backar han ibland bakåt. Jag tycker att det är ganska skönt att han knappt rör sig någonstans ännu utan njuter av lugnet före stormen eftersom jag vet att jag kommer att behöva ha stenkoll på honom på ett helt annat sätt då han börjar ta sig framåt och sätter alla småsaker han hittar i munnen.

Smakportioner har han fått en gång om dagen i ca en månads tid. Fram till den senaste knappa veckan  ätit minimala mängder, ett par teskedar har kanske gått ner, men verkar nu ha fattat grejen och äter nu mängdmässigt kring två iskuber åt gången. Den här veckan har han fått gröt på eftermiddagen förutom förmiddagsgrönsakerna.
Jag skulle själv helst mest bara amma honom för att slippa matklottet men nog är det ju hög tid för honom att få lite mera varierad mat.
Precis som med de andra barnen barn jag tänkt introducera plockmat tidigt. Ännu har han inte fått äta nånting annat än majsbåge själv men så fort han verkar få lite bättre koll på lite grövre konsistenser i munnen så ska vi testa. Han visar stort intresse av att äta själv, ska absolut ta tag i skeden och föra till munnen, och tycker om att sitta och äta majsbågar även om den dåliga finmotoriken gör honom ganska frustrerad. Men just finmotoriken lär ju utvecklas då han får träna mera. Pipmugg introducerades denna vecka och han älskar att dricka ur den! Vi kör samma favorit som med de andra, Nuks pipmugg med mjuk antidrip-pip, vilken alla tre barn gillat. Vi hoppas således helt över tuttflaska även med Vidar.

Sömnen då. Vi har äntligen en rutin gällande dagsvilorna. Lite beroende på när Vidar vaknar, han orkar vara vaken kring 2h förutom sista vakenpasset då han är vaken mellan 3 och 4h, sover han första gången kl 10 och andra gången nån gång mellan 14 och 15. Båda sovstunderna är ca 2h långa och just nu sover han otroligt bra oftast utan att man behöver vagna honom alls. Natt borde det bli mellan 19 och 20 men kvällarna har blivit problematiska. De senaste kvällarna har han vaknat efter 40minuter och är omöjlig att få att somna om. Han har tagit en tredje vila och tycker han ska vara vaken lite till, vilket han ändå inte orkar och kvällen slutar med mycket gnäll och gråt innan han till slut somnat för natten vid 23-tiden. Troligen behöver vi få in en riktigt kort sovstund till under eftermiddagen och ska testa om det kunde vara lösningen på problemet.
På natten vaknar han ofta, mellan två timmars mellanrum eller oftare. Ibland vill han ha mat men ofta är han bara missnöjd och gnäller ett tag innan han somnar om. Så beträffande insomningen på kvällen och nattsömnen finns rum för förbättring. Vi jobbar vidare på det.

Vidar älskar att se på sina syskon och få vara med på ett hörn i deras lekar. Eller ännu hellre mitt i. Han tycker också att Cafu är rolig och intressant. Att kasta boll/leksak med hunden är en tacksam lek. Pappa, Frank är en storfavorit. Vidar är en riktig pappas pojke just nu som älskar det mesta pappa hittar på. Frank har redan börjat inkludera Vidar i matlagningen, låter honom sitta brevid i sin stol och dofta på ingredienser och berättar för honom vad som händer. Vidar har ett förvånansvärt långt tålamod då det gäller att läsa böcker. Till mkn stora glädje förstås eftersom jag älskar att läsa för barnen. Bäst orkar han lyssna och titta då syskonen är med. 

Fina, viljestarka Vidar så vi är glada att vi fick dig.

                                
                               




tisdag 9 januari 2018

lite mera rs

Vi ropade hej lite för tidigt senast och var tvungna att vara några nätter till på barnavdelningen efter en natt hemma. Men nu har vi redan varit hemma sedan nyårsafton. De första dagarna bestod av en hel del åkande av och an till sjukhuset för att få koksalt och ventolin om vart annat men nu äntligen kan nog Vidar nästintill friskförklarad. Imorgon avslutar vi antibiotikakurer han fick för örat och sen ska vi hoppas att örat är ok utan flera kurer.
Franks semestervecka blev ju inte alls vad vi hoppats och tänkt. Istället för sköna dagar med familjen, vänner och efterlängtad träff med släkt så blev det i princip inget annat än sjukhusvistelse för mig och Vidar. Lite surt kändes det nog till en början men sen var det bara att skifta fokus och tänka framåt. När man vistas på barnavdelning så är det också lätt att få nytt perspektiv på saker och ting- vårt barn var inte allvarligt sjuk och vår vistelse på sjukhus är väldigt kortvarig. Så är det ju tyvärr inte för alla.

Nu njuter vi, så länge det varar, till hundra av att alla är friska! Alla rutiner som höll på att formas med Vidar försvann förstås då han var sjuk. Eftersom han nästan är 6månader känner jag att det vore lite skönt att ha någålunda struktur på dagarna så jag tänker att införande av lite tydligare rutiner passar bra nu i början av året.


torsdag 28 december 2017

rs-virus

Mellandagarna blev inte de lugna dagar av familjetid vi hoppats på och sett fram emot. Istället började Edwin hosta på julafton, fick feber på juldagen och fortsatte att hosta rejält. Sen blev det Vidars tur. Hostan och hög feber kom hastigt på tisdag kväll. På onsdag morgon åkte jag in till jouren med honom eftersom jag tyckte att hans andning var så arbetsam. Det blev att stanna på barnavdelningen i 1,5dygn och konstaterat rs-virus. Idag fick vi komma hem men ska ännu in till avdelningen för att få spira åtminstone imorgon.
Som tur har han inte varit i riktigt dåligt skick även om han har haft, och har jobbigt, att vara. Och fastän jag inte varit riktigt orolig så blev ännu en gång påmind om vad som är viktigast i livet och det väcktes en stor medkänsla för alla familjer med barn som verkligen är svårt sjuka och är tvungna att spendera mycket tid på sjukhus och därtill bära en helt annan sorts oro. Vi fick en väldigt light version men många är inte så lyckligt lottade.
Nu ska vi se till att njuta av de mellandagar som är kvar genom att sköta om lilla sjuklingen och turas om att hitta på lite roligheter med de större barnen. Vi har massor med underbar snö här! Syskonen är för övrigt märkbart lättade över att lillebror är hemma igen. De har varit så oroliga att de inte har haft ro att leka alls under tiden vi har varit på sjukhus. De har verkligen blivit ett sammansvetsat gäng, syskonen. Det är fint att se att Vidar verkligen har sin givna plats och hur måna storasyskonen är om honom.

lördag 23 december 2017

God Jul!

Jag började skriva inlägget igår kväll men så vaknade Vidar och jag var fast med honom fram till att jag själv somnade. Så går det ofta med mina inlägg. Jag börjar på, blir avbruten och sedan blir de aldrig färdiga för publicering. Nu skriver jag färdigt meningen som blev halvfärdig och publicerar rakt upp och ner. Annars kommer det ju aldrig upp nåt nytt här.

Imorgon är det julafton och i år har jag funderat rätt mycket på julen och vilka traditioner som jag vill föra vidare. Nu har barnen blivit såpass stora att de också har en åsikt gällande hur saker och ting ska vara. Speciellt Edwin har visat sig vara väldigt noggrann med traditioner. Det är han som är mån om att, och hur, det ska pyntas, var granen ska stå och hurdan granen ska vara. Han har haft sån enorm julkänsla de senaste dagarna och varit på mycket gott humör. 
Jag älskade också julen som liten. Julen var magisk rakt igenom. Tills föräldrarna skilde sig och julen mest blev jobbig. Jobbig för att traditionerna var förstörda och det blev ett pussel att försöka planera in vem som skulle fira med vem var och när. I drygt 10års tid ogillade jag julen. Tills jag fick egna barn och kan börja bygga upp nåt eget. Nu välkomnar jag julen igen och ser fram emot god mat och umgänge tillsammans med nära och kära. Jag väljer att inte göra julen alltför komplicerad. Bakar och fixar inte en massa extra. Skrubbar inte alla hörn utan en vanlig veckostädning får duga men lite pynt och ljus är dock viktigt för att skapa stämning och mysfaktor. Vi satsar på varsin lite större present till barnen och några få mindre. Vi försöker verkligen undvika enorma mängder presenter och att köpa bara för sakens skull. Vi vuxna köper ingenting till varandra utan har beslutat att vår julklapp blir en årsprenumeration av dagstidning (nåt vi bortprioriterat sedan våren och vi har båda saknar papperstidning massor). 

En parentes förresten är att vi idag upptäckte att Agnes och Edwin har blivit tillräckligt stora nu för att spela barn Alias! Så väldigt roligt tycker jag som tycker mycket om ordförklaringsspel. Jag hoppas att barnens iver håller i sig så de orkar och vill spela mycket under jullovet. 

Imorgon (idag) är planen en lugn, förhoppningsvis mysig, familjefrukost, utevistelse, julkyrka, middag som i år äts hos min äldsta syster och förhoppningsvis lite bokläsning, spel och film i nåt skede under dagen. Vi har ovanligt lite planer för mellandagarna vilket är riktigt skönt! Tanken är att träffa lite vänner och familj, motionera lite och ha mycket tid att ta det lugnt och göra vad vi känner för. 


                                 
     




lördag 9 december 2017

Fem månader av kvällspomp.

Ni skulle bara veta hur många blogginlägg jag har skrivit i mitt huvud men inte fått ner här. Om #dammenbrister, om det kollektiva ansvaret att ta ansvar för våra barn, om renovering, om husdrömmar, om parrelation och småbarnsliv, om hur svår träningen känns efter tredje barnet. Bland annat. Sen kommer livet emellan och jag tar mig aldrig tiden att sätta mig ner och formulera mig. Det är synd.
För nu blir det ett inlägg om det uttjatade ämnet barnens sömn. Igen. 
I snart fem månader har Vidar somnat genom att vi suttit och pompat på pilatesboll på kvällarna. Han har förvisso somnat relativt okej och utan så mycket protester men efter att han somnat så är det otroligt svårt att lägga ner honom utan att han vaknar. Alternativt har han vaknat efter en liten stund och så börjar man från början igen. 
Ungefär en vecka har jag påbörjat projekt att få honom att somna i egen säng för att han förhoppningsvis också skulle somna om bättre på natten då han vaknar. Nå. Somna i egen säng sket jag i efter typ ett halft försök. Att ligga bredvid honom i stora sängen, ha handen på och låta honom böka sig till sömns fungerade några kvällar och jag hann nästan ta ut lite av en seger. Skulle jag inte ha gjort. De senaste kvällarna har han protesterat vilt, högljutt och länge igen och har slutat med att han trots allt pompats till sömns. Eftersom alla tre barn har varit svåra att natta (förutom Edwin då som riktigt liten som somnade vid bröstet men blev desto svårare efter det) börjar jag känna att det måste vara mig det är fel på. Helt tydligt är det jag som inte kan detta med att natta barn och lära dem att sova om nätterna. Jag förstår faktiskt inte hur det annars är möjligt att vi fått tre icke-sovare. Jag är så trött.